Jag är så nöjd med min liv.
Hade verkligen inte kunnat haft de bättre.
En underbar son och en underbar R :)
Jag har lämnat "tonårslivet" (och allt vad de innebär) bakom mej, och ibland så blikar jag bakåt för att bli påmind om hur liiite jag saknar de.
Visst, kul vare ibland.
Men fruktansvärt mycket intriger osv.
Så skönt att slippa allt sånt, slippa att vakna upp och va bakis och ha ångest o sånt, visst de va fullständigt självförvållat men de var bara så.
Man festa och var ut på krogen stup i ett.

Absolut så tänker jag gå ut på krogen nån gång här med vad de lider, men just nu njuter jag av att vara hemma med min son och hans pappa och bara ta de lungt och mysas!
Vissa verkar tro att livet tar slut då man får barn.. Men varför skulle göra det?
Jag anser att det är då livet börjar, jag ser ingen annan mening med livet än att så småningom skaffa barn, och se dom växa upp och deras utveckling, att först få känna lyckan när man får plusset på graviditets-stickan och sedan få känna de lilla livet sparka och få se på UL.
Att få föda ut mitt barn till denna värld och se honom för första gången, då var lyckan helt total!
Att få se de första leendet och all utveckling som kommer i en rasande fart.

Näe, jag skulle verkligen inte vilja ha mitt liv nå annorlunda just nu än vad det är.
Jag är så nöjd och tillfreds med mitt liv, och denna känsla är skön.


Om jag tänker tillbaka så har jag nog aldrig kännt mej så lycklig och nöjd någon gång innan.

Visst, livet är inte alltid en dans på rosor ( eller de är de, massa taggar:P)
men för de mesta så.
Livet för med sej en massa olika prövningar, men jag tror inte att man får mer än vad man klarar av.
Allt har en mening.

Ursh, nu blev de bara en massa babbel här..
Men kännde att ja hade lite jag vela skriva av mej.












Btw, så firar Milton 20 veckor idag! :)